Hur berättar man i korthet en av sin största kärlekshistorier?

Minja kom till oss i april 2008 och sedan dess har vardagen känts mycket lättare och lyckligare. Hon är min första tollare och även den första att få lära känna.

I mina ögon är hon en underbar hund. Hon har en tydlig av- och påknapp. Finner sig i allt som hon dras med på. Man kan ta henne med precis överallt och man skulle kunna lämna henne i princip var som helst och med vem som helst utan att hon skulle fundera något nämnvärt över situationen. Hon finner sig bara i den. Men bäst är självklart när matte är med.

Hemma märks hon inte alls, kan tyckas vara lite tråkig. Men när det kommer till träning/arbete så är hon en hund med glimten i ögat och som med stor arbetskapacitet gör allt matte ber om för att vara till lags. Självklart kan det bli fel ibland men då är hon inte sen på att göra sitt bästa för att rätta till detta. Orädd i skog och mark, fullkomligt flyger fram. Hon är lättlärd och en extremt smart hund. Försök lura henne och ni misslyckas!

På schemat står utställning, jakt, viltspår, lydnad och bruks. Det har inte alltid varit lätt att träna Minja, nybörjare som jag är. Men tack vare sitt kloka huvud lyckas hon bra även när mattes stöd inte räcker till. Blir jag osäker så försöker hon alltid med "kan själv" vilket inte alltid slutar på det sättet som är tänkt. Den som bromsar henne är enbart den i andra änden på snöret. Hur som helst är hon en underbar träningskamrat och familjemedlem som blir lycklig oavsett vad som erbjuds.

Jag kunde inte ha fått en bättre hund och vilken representant för rasen. Med stor sannolikhet är detta inte den sista tollaren som flyttar in i vårt hem.

Tack Anne-Louise för att just vi fick förvalta denna underbara tös!